Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvem har lidit — hvem har i stunder af djup och dyster smärta känt i sitt hjärta en världs elände, som icke erfarit behofvet, som icke innerligt önskat att tröstas af en varelse ifrån en högre värld! Som icke någon gång i svärmande vemod hoppats att se en ängel nedkomma, som med barmhärtig helande hand skulle vidröra det sårade hjärtat, och i klarheten af ett himmelskt ljus tyda lifvets och smärtans dunkla gåtor!
O! när naturen ler omkring oss i sin härliga midsommarskrud, — när, lik en tjusande älskarinna, ljuf, strålande, varm, hon kringsluter människan, sin brudgum, med rena välluster, — när då människans hjärta förblir kallt och slutet och hemskt som en graf, — när hon ensam ej kan blanda sin röst uti jordens jubelkör, när dess ädlaste barn tycker sig vara det enda förskjutna; huru väl behöfdes
ej att en röst ifrån himmelen försäkrande hviskade till den olycklige: »Äfven du är älskad! Smärtans son, lid med tålamod, äfven du skall en dag dricka ur sällhetens bägare!»
Bittra lidanden, misströstan, förtviflan, — jag har känt er! Himmelska röst, full af nåd och tröst, jag har hört digl och dig skall jag aldrig förgäta. Ännu i dag ljuder du till mig ur andarnes värld. Min själ hör dig — mitt hjärta förstår dig! I denna stund, då minnets vindar bläddra uti bladen af min lefnads bok och min penna går att återkalla hågkomsten af längst förflutna stunder, har den tysta natten fört allt till ro omkring mig. Jag vakar ensam, och
med mig plågorna, som hindra mig att njuta hvilan. Min lampas bleka ljus låter mig se, på muren nära mig, skuggan
af en ryslig skepnad, påminnande om den som sagan skänker gnomerna, dessa stoftets och mörkrets barn. Denna fasansfulla skepnad är min — är min kropp. Och denna kropp, full af vanskaplighet och plågor, är fästad vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
