- Project Runeberg -  Axel och Anna /
145

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

af vårt samtal, djup I upprörd af mitt lidande, trodde hon
att den jordiska, älskande systern skulle kunna förmå, mer
till min tröst än den till andevärlden hörande älskarinnan,
och hon lät sin känsla för mig tala. »Min bror» ~ så
slutade hon sin förklaring — »var ej missnöjd med mig
därföre att jag var din ängel! Maria skulle dock ha
lämnat dig — och jag skall aldrig, aldrig öfvergifva digl»

Jag kunde ej komma ifrån min förvåning. »Och dessa
orakelsvar som du gaf mig ?»

»Du skall finna deras grund i evangelium; där är
tröstens och vishetens källa;... vi skola lära hvarandra att
hämta därutur.» — »Och denna ljufva tröstefulla sång», —
sade jag med tårfulla ögon »den var då endast en dikt ?»

»Den var sanning — som, ehuru svagt af mig
uppfattad, fördes i den form, uti hvilken du nu hörde den.
Då vi en gång uti bättre världar skola höra de jordiska
lidandes segersång, då vi själfva däri skola blanda våra
röster, — o min bror, huru olika — huru hänryckande
olika, skola dessa evighetens harmonier synas oss, jämförda
med svaga, jordburna toneri — Himmelska saligheter, dem
intet jordiskt öga sett, intet öra hört, intet
människoförstånd är gifvet att begripa — o huru skulle väl. en dödlig
röst sjunga er värdigt? Tålige lidande! er blir det
gifvet en gång.»

»Ja», svarade jag innerligt rörd, »jag skall kanske en
dag med dessa få förena min röst, — men du min syster
skall sjunga än skönare hymner bland jordens lyckliga
uppståndne, — salig här och salig där — du Guds ängel!»
Min syster svarade ej, men såg upp till himmelen med en
blick så uttrycksfull af tålig undergifvenhet, som om hon
förutsett att hårda öden skulle träffa äfven henne och på
förhand frambure offret af sin vilja.

Hon hade tagit min arm under sin och förde mig sakta
mot hemmet tillbaka. Allt mera ljusnande dager skingrade
skuggorna omkring oss; morgonvindar spelade bland löfven,
och det ljufvaste fågelkvitter höjde sig i den friska,
balsamiska luften. Bilder syntes mig alla dessa af rörelserna
i min själ. Äfven i mitt nattomhöljda inre hade dager
uppgått; jag kände tröstens milda fläktar, jag hörde hoppets
sång. Tigande gingo min syster och jag bredvid hvarandra,
men hennes strålande blick, ömsom fästad på mig,
ömsom sväfvande öfver de behagliga föremålen omkring oss,

10. — Axel och Anna m fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 11:39:15 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/axelanna/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free