Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupa svårmodighet. Hon dömde klokt att denna affekt såsom alla själens starka, — svårligen skulle kunna hastigt kufvas, och sökte blott gifva den en annan riktning, ett bättre, ädlare, mindre egoistiskt mål, och hvilket för mig ännu var en möjlighet att uppnå.
»Du kan ej», sade hon under våra förtroliga samtal, »blifva en Scipio, en Camillus, en Leonidas, men du kan blifva en Sokrates, en Plato, eller, hvad ännu bättre är, du kan likna en af dessa kristendomens apostlar, hvilkas namn och hjältemodiga dygd ha förtjänt den jordiska odödligheten. Tro mig, min bror, världen behöfver för sin lycka flera vise än hjältar; och den lycklige ädle, som skänkt människosläktet någon tröst, någon vederkvickelse, kan dö
med ett skönare medvetande, än det som förljufvade
Epaminondas sista stunder.»
»Du har af naturen fått utmärkta förstånds gåfvor, minne,
tankekraft, — öfva och odla dessa. Du har kunskaper, — arbeta på att förvärfva dig flera och grundligare. Bildningens fält är omätligt, och de blommor det bär äro ädla eterneller. Ju rikare din skörd blir, ju mera (för att
fortsätta min liknelse) moget och kärnfullt du insamlar, ju
mer skall du med frukten af ditt arbete kunna rikta den stora, behöfvande, hungrande mängden, och förtjäna närvarande och kommande släktens välsignelser. Låt oss blott
aldrig förgäta att allt hvad vi företaga och utföra, om det
skall vara verkligt godt och välgörande, bör vara till Guds
rikes nytta.»
Så talade min goda syster, mindre, som jag tror, i öfvertygelse om min förmåga att uppnå de härliga förebilder
hon för mig framställt, än för att upplifva och elda min
sjunkna själ. I samma mån som min jordiska framtid åter öppnade sig för mig, vaknade mitt mod och mina krafter. Horisonten liksom vidgade sig för mina blickar. Hoppfullt
sträckte jag åter ut mina armar mot den uppgående solen, uti hvilken jag nu som förr såg bilden af det ljus, som skulle bestråla mitt jordiska lif.
Jag började arbeta för mitt nya mål med all den ifver, som min svaga hälsa tillät, och hade väl gjort därutöfver, om ej min milda och kloka syster äfven här stått vakande och varnande vid min sida.
Hon förmådde mig att söka förströelser, och genom angenäma lätta sysselsättningar eller tidsfördrif muntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>