- Project Runeberg -  Axel och Anna /
160

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver stockholms supéer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än en gång, varen muntra, varen goda, om I kunnen, varen kvicka! Dansen, spelen, sjungen, men i allt detta roen er! Låten intet börjas trögt, intet slutas tungt! Fläten med lätta händer oskyldiga nöjens krans och till denna! räcke hvar och en, anspråkslöst, sin lilla blomma fram.»

»Konversationens nöje vare er dyrbart. Lånen eld vid
hvarandras idéer, kasten till hvarandra skämtets gnistor,
som lysa, men bränna ej. Låten tanke svara på tanke, känsla
på känsla, leende på leende, likt melodiska ekon, eller
snarare som dessa milda och granna toner, den minsta kallande knäpp framlockar ur den stämda harpan!»

»Den väl undfägnade anden bör ej heller glömma djuret, själen ej kroppen. Gifven den någon förfriskning, men
äfven det lätt och i förbigående, likasom ett nöje. Sätter
man sig till bords med allvarsam viktig min, knif, gaffel
och servett, för att äta — så är det ett göromål.»

»Man äter för att lefva, men lefver ej för att äta, sade
en vis. I viljen roa er, — äten och dricken blott för att
hjärtligen kunna skratta.»

»Då den all vise Skaparen tillät natt och dag att på vårt lilla jordklot ömsom i 12 timmar härska, var säkert hans afsikt att människan, dess ädla, men svaga barn, skulle
hvila i den förras sköte, för att under den senares strålar
rätt kunna verka och njuta. Därföre låten aftonens slut
bli dagens och nöjenas. Gån till hvila, att midnatten måtte
finna er tysta och lugna som den. Och slutande dagen i tid och i frid, sjungen med den ädle och älskvärde skalden: [1]

»Efter en kväll,
måttligen njuten,
hjärtligen sluten,
sofver man rolig och vaknar man säll.»


O himmel, klockan slår åtta, den förskräckliga supétimmen! Vagnen är framme, min man är färdig, och jag har ej ännu en enda blomma i håret. God natt, lyckliga Amalia, du går snart till sängs, och jag skall rusta mig till campagne. I morgon, om jag orkar sjunga, vill jag kväda:

Efter supén,
ätande njuten
gäspande sluten,
sofver man osundt och vaknar man klen.


illustration placeholder


[1] Franzén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free