Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miniatyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter långa pröfvotider skall kanske för dig, ännu på
jorden, belöningens stund nalkas. Och om äfven först i
lifvets sista stunder den otacksamme älsklingen med
kärlek och förtroende skulle luta sig till det bröst, som har
andats allena för hans väl . . . är det ej en stor, en rik
belöning? Och skulle för allt hvad du ger, du röna blott
otack . . . »genom kärlek och trohet har du närmat dig
gudomligheten»; dess rena frid skall belönande nedstiga i
ditt hjärta. Då ingen uteslutande känsla fäster vid vissa
föremål vår hela själ, lefver dock i denna ett behof af
andras tillgifvenhet, ett begär att af älskvärda och ädla
människor erhålla bifall, vänskap eller välvilja: ett begär,
lifligt nog att förorsaka oro och modlöshet, då dess
uppfyllande uteblifver; billigt nog att i alla fall rubba själens
jämnvikt och låta vår sällhet mera bero af andra än af
oss själfva. Hvem skall neka därtill: det är skönt, det är
ljuft, att på jorden älskas af många, att mera allmänt vinna
aktning och tillgifvenhet; men det är merendels en fåfäng
möda att sträfva därefter och alltid en farlig, då den sätter
på spel både vår själfständighet och vårt lugn.
Det vore väl, om man kunde äga en viss köld, en viss
filosofisk liknöjdhet därför, och anse intet af vikt att
förvärfva, utom sitt eget samvetes goda vittnesbörd.
Ganska ofta vinner man genom detta lugn, denna
anspråkslösa, stilla värdighet, detta sträfvande efter sant värde
allena just det, som alla våra bemödanden, all vår oro
förgäfves hade fikat efter. Och skulle vi äfven ej vinna
något hos andra, så ha vi vunnit mycket för vår egen frid.
På denna jord, där allt växlar, allt förändras och
förvandlas, låt oss ej bygga vår sällhet och vårt hopp på
människo-tillgifvenhet, det blir alltid blott chataaux en
espagne! — Låt oss älska, göra väl, icke räkna på, icke
begära tacksamhet och genkärlek, och för vårt lugn, för
vår sällhet . . . icke behöfva det!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
