Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rätta eller 'Hustru min'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kännor mig då mindre ensam, mindre olycklig med mina!»
Detta tyckte jag mycket om, isynnerhet som jag såg att,
under det Maria i kärlek upptog mina brister, hon alls
icke klemade med sina egna.
Vår bröllopsdag utsattes, jag beställde mig en tvåsitsig
vagn. Det bjöds främmande, Maria och jag sammanvigdes.
»hustru min» och jag, kommo öfverens om att vi skulle
taga vigselakten på skarpa allvaret och göra den verklig,
göra den lefvande i vårt lif. Resultatet har blifvit, att vi nu,
efter 25 års giftermål (vi fira i morgon vårt silfverbröllop),
älska hvarandra högre och äga med hvarandra en vida
innerligare sällhet, än vid morgonstunden af vår förening.
Vi ha däraf gjort den slutsats, att olycka i äktenskap icke
kommer af den oupplöslig vigseln, som några påstå, utan
däraf, att vigseln i äktenskapet icke förverkligas.
Man tale ej med mig om smekmånadernas sällhet! Det
är dufvokutter! Nej, törniga vägar skall man vandra
tillsammans, tränga in tillsammans i lifvets fördoldaste djup,
i lust och nöd, under fröjd och smärta, måste förlåta och
förlåtas, och se’n älska bättre, älska mer! . . . Då sker
småningom något förunderligt. Det sker att man liksom
förskönas för hvarandra, ehuru skrynkor plöja kind och panna,
och föryngras, fastän man lägger år till år; då sker det
att världsliga ledsamheter, olyckor, missräkningar icke mera
kunna skymma vår lyckas sol, ty den strålar klar ur vår
väns hjärta och blick; då sker det att under det vårt
jordiska lif går mot sitt slut, vi allt starkare känna att vårt
lif och vår kärlek aldrig skola sluta. Och detta
öfvernaturliga är åter ett alldeles naturligt, ty ju djupare, ju
innerligare man ingår i lifvet, ju mer öppnar det sig i sina
djup af evig skönhet.
Många lyckliga makar skola besanna detta. Men ingen
har skönare beskrifvit den trofasta kärlekens makt, än —
Shakspeare. Ingifvelsen har han tagit ur sitt eget
äktenskapliga lif med sin trofasta hustru Anna Hathaway. Må
den store skalden förlåta mig den fria öfversättning, i
hvilken jag försökt återgifva hans verser:
»För äktenskap emellan sanna själar
Jag kan ej låta några hinder gälla.
Som vänder sig när lyckans vindspel vänds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
