Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL DANIELSSON
51
Danielsson skrifver nämligen:
Men det var fråga om det, som jag nu
önskar mig på jubileumsdagen. Jag önskar, att
allt det stora, som har händt, må ha händt, allt
som förändrat sig på samhällets djup, må vara
förändradt så, som det skett, men att jag själf
vore till mitt sinne alldeles oförändrad. Hvad
jag då skulle jubilera! Men något sådant har
ännu ej händt någon människa. De, som kunna
skryta med sin själs ungdom på sena
ålderdomen, äro sådana som intet gjort. Allt verk
kräfver sitt offer, och det första vi måste offra,
vi som vandra omkring i den brinnande ugnen,
är sinnets friska vårstämning och den eldiga
riddaresjälen. Men vi ha ju ändå mycket kvar.
Och om än leendet är något bittert, så kunna vi
le ändå, och om entusiasmen är något
behärskad, så känna vi den ändå. Så nog kunna vi
jubla, fast det ej längre ligger rosenröd
morgongryning öfver fältet, där vi arbeta. Vår
jubileumsfest är en middagsrast. Det blir sedan
afton och en ny morgon.
Och nu blir det väl inte plats för mycket
mer i detta jubileumsnummer. Om jag hade
tid, ett berg och en fackla, och Ni, mina läsare,
stode allesammans vid bergets fot, så skulle jag
som i unga dagar inbilla mig vara en
Prometeus och stiga ned till Eder med ny eld och
hålla ett tal, som kunde höras af Eder alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
