Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Majorskan (kommer tillbaka,
åtföljd af Mari, som bär en bricka
med vin, frukter m. in.)
Nu ska’ vi ha lite förfriskningar att muntra oss
med. — (Hon slår i glasen.) Var så god, bäste
svåger! Karl, Anna, var så god! — En skål för barnens
lycka! Ja, den kära Selmas skål! (Klingar med farbror
Göran.)
Karl.
Skål, onkel!
Anna.
Det gläder mig att snart få träffa Selma.
Farbror Göran.
Tack för det, tack, tack, kära vänner! (Klingar
med alla och dricker).
Majorskan (tar sin stickning och
sätter sig bekvämt).
Så, käre svåger, låt oss nu få höra historien;
den var ju sorglig, sa’ svåger?
Farbror Göran.
Ja, nog är den så. Jo, där hemma fans en ung
man, ja, i närmaste stad, menar jag — en ung man
af god familj, fin, elegant; men en lymmel, det
förstår sig — lat, oduglig, och han lefde som en galning.
Så förkylde han sig och fick lungsot. Läkare
förklarade, att hans enda räddning vore att tillbringa
några år i ett varmare klimat. Men nu hade junkern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
