- Project Runeberg -  1846 och 1946. Feeriskt lustspel i 2 akter och 4 tablåer /
10

(1892) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tredje scenen.


o. bautastenius (bärande i ena handen ett gammalt
gipshufvud utan näsa och i den andra en gammal kruka med ett
öra samt på hufvudet en trefot af jern
). Hvem skulle väl tro,
att jag, som nu går här så anspråkslös och enkel, likväl i
detta ögonblick bär i min famn och på mitt hufvud flera
århundraden! — (Ställer gipshufvudet på det ena bordet och
krukan på det andra, hvarefter han återvänder till det förra
bordet och stannar dervid.
) Detta gipshufvud, som jag gräft
upp ur min trädgård, är bestämdt tusen år gammalt och
säkerligen hitkommet med de första kristna lärarne, ty inte
är det en vanlig kritskalle, det ser man nog. Stor skada,
att näsan ska vara borta, ty om ett mästerstycke tillhör den
grekiska eller romerska antiken, dertill kan man endast döma
efter näsan. Jag måste derför ha rätt på näsan, om jag
också skall gräfva mig ned till jordens medelpunkt. (Går
till andra bordet.
) En dråplig kruka! Den är bestämdt sina
tolf hundra år, ty krukor med två öron tillhöra senare
tider. — I den mån den fysiska styrkan aftagit, har man
nödgats göra krukor med två öron för att kunna lyfta dem
med två händer, men våra kraftfulla förfäder behöfde det
inte, ty för dem var det en småsak att på rak arm kunna
lyfta den allra största kyrka. Jag vet ingenting så
vördnadsvärdt som gamla krukor. Bestämdt har någon hjeltes aska
hvilat deruti. — Det måtte ha varit en mycket stor hjelte,
ty krukan är ovanligt tilltagen. (Går och stannar midt på
teatern.
) Denna trefot jag har på mitt hufvud har bestämdt
stått i något gammalt afgudatempel. Hvad jag är lycklig!
Hela hedendomens mörker hvilar på mitt hufvud! — (Lyfter
trefoten af sitt hufvud och ställer den ifrån sig.
) Mina djupa
forskningar krönas af den högsta framgång. Mina
antiqvitetssamlingar äro de största och märkvärdigaste i Stockholm,
i Sverige, ja, i hela verlden! Jag blir bestämdt en
odödlig man.
Sång.
Mel. af J. W. Söderman.
Jag skulle le åt guld
Och verldens rariteter,                        

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:18:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ba1846/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free