Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Tillväxten af påfvarnes världsliga makt erbjuder
för sinnet ett af de mest utomordentliga fenomen, hvilka
människosläktets årsböcker hafva att uppvisa för vår
undran och beundran. Genom en egendomlig förening af
samverkande omständigheter uppväxte en ny makt och
ett nytt välde i tysthet, men jämnt och säkert, på
romerska kejsarrikets ruiner, detta rike, hvars välde sträckt
sin spira öfver, eller förskaffat sig aktning hos nästan
alla nationer, folkslag och raser, hvilka lefde under dess
storhets och berömmelses tid; och denna nya makt, ehuru
den var af lågt ursprung, slog djupare rötter och
utöfvade snart en mera vidsträckt myndighet än själfva
kejsardömet, hvars gigantiska ruiner den såg splittras
till atomer och förintas till stoft. I själfva Rom växte
Petri efterträdares makt bredvid och i den skyddande
skuggan af kejsarens; och så stort var påfvarnes
växande inflytande, att öfverbiskopens majestät inom kort
skulle komma att fördunkla själfva purpurns glans. Då
Konstantin förflyttade sätet för kejsardömet från västern
till östern, från Tiberns historiska strand till Bosporens
vackra kust, lades därigenom den första breda
grundvalen till ett herravälde, hvilket i själfva verket började
i och med denna viktiga förändring. Rom, som varit
vittne till födelsen, ungdomstiden, glansen och förfallet
hos detta mäktiga världsvälde, hvars namn och örnar
förts till den då kända världens aflägsnaste trakter, blef
från denna tidpunkt faktiskt öfvergifvet af arftagarne
till dess ryktbarhet. Och folket, som öfvergifvits af sin
kejsare och numera blefve ett lätt byte för de roflystna
barbarerne, mot hvilka det ej mera ägde mod att strida,
såg i biskopen af Rom sin väktare, sin beskyddare och
sin fader. År från år ökades påfvarnes världsliga makt
och styrka, utan våld, utan blodsutgjutelse och utan list;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
