Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obegränsade förtröstan, och detta blott för att främja
sina egna onda afsikter.
”Den som sin synd bekänner och öfvergifver, han
skall få barmhärtighet”, säger Skriften, men hvad skola
vi säga om honom, som utlofvar en obegränsad nåd åt
dem, som så älska och hänga fast vid sina synder, att
de äro villiga att betala stora summor för tillåtelsen att
begå dem? Om honom, som gör förlåtelsen beroende af
rent yttre handlingar, böner, pilgrimsfärder, penningar
och till och med gifver befallning att begå andra ännu
större synder, såsom blodbad, utrota kättare m. m.?
Psalmisten bad: ”O, Herre, bevara din tjänare från
uppenbara synder, att de icke få råda”. Hvad skola vi
väl säga om honom som uppmuntrar till uppenbara
synder genom att lofva full förlåtelse för dem i dödens
stund på sådana villkor som att hålla ett brinnande ljus
i handen eller kyssa en rosenkrans?
Att en dylik verksamhet är en mäktig och
eftertrycklig driffjäder till synd, kan ingen betvifla som
känner till den mänskliga naturen och dess verkningar på
sedligheten, men hvad som är ännu värre, den gifver
en vilseledande framställning om försoningen genom
Kristus genom att förklara den vara otillräcklig till att
borttaga synden, den förnekar Guds oändliga kärlek och
nådens evangelium, som erbjuder syndaförlåtelse utan
pengar och som en nådegåfva, den gifver ett felaktigt
uttryck om syndens sanna natur, hvilken endast Kristi
blod förmår utplåna, den skiljer hvad Gud olösligt
förenat, nämligen rättfärdiggörelsen och helgelsen,
genom att gifva förlåtelse utan någon inre hjärtats
bättring, den undanskymmer den rättfärdige domarens tron
och visar i stället människan till en medmänniska,
syndaren till en broder i synden for att erhålla förlåtelse.
Den är motsatsen till läran om ”bättring inför Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
