Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Domen öfver det stora vilddjuret och skökan samt tiderna för dess fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påfven, genast platsen såsom det förnämsta af alla de påfliga
landen, och dess konung har från början betraktats
såsom den katolska kyrkans äldste son. Frankrike, som
länge gått i spetsen så snart det blef fråga om
kättareförföljelser, intog äfven en ledande ställning genom sitt
motstånd mot den ärorika Reformationen. Det hade satt
sin makts järnbeslagna häl på och förtrampat det
nyuppspirande andliga lifvet och nästan fullkomligt utsläckt
det glädjande ljus, som denna rörelse hade försökt
upptända genom Evangeliets förkunnande. Bartholomeinattens
blodbad hade så godt som utrotat protestanterne,
och genom återkallandet af ediktet i Nantes hade franska
regeringen från sina landamären förvisat de ännu
lefvande bland sina reformerta undersåtar. Påfviskt
sinnadt ända in i hjärtroten, har Frankrike under mer än
tusen år varit påfvedömets grundpelare i Europa.
Medlet af adertonde århundradet fick likväl skåda
början till en underbar förändring i Frankrike. Under
mindre än ett hälft århundrade, räknadt från 1750, hade
denna den första af alla påfviska nationer småningom
blifvit alldeles motsatt sinnadt, hvilket yttrade sig på ett
ytterst våldsamt, ja vansinnigt sätt. Detta förr till
ytterlighet för påfven slafviskt sinnade och vidskepliga
folk hade tydligt för alla gripits af en uppenbar och
obändig otro [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
