Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - På refugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ REFUGEN 55
På en af triangelns spetsar stod ett fruntimmer.
Hon hade väl stigit af den sista spårvagnen och
väntade på någon. Han sträckte ut sitt nästa slag
så långt att han strök förbi henne i lyktskenet.
Ett trivialt ansikte och en illasittande kappa, som
förtog figuren om det fanns någon. Hon bemötte
hans mönstring med ett likgiltigt ögonkast.
— Nu har jag väntat tolf minuter, och vill jag
behålla någon själfaktning, är det min själ på tiden
att aflägsna sig härifrån, tänkte han. Men det var
någonting som naglade honom fast. — Bara till
en kvart öfver, inte en minut längre, ifall hon inte
har visat sig till dess.
Flingorna dansade oafbrutet ned. De sågo
ut som confetti. Han blundade och återsåg den
sjuttonåriga hvita halsen snärjd af serpentiner i
alla kulörer, men fångad af hans — bort till ett
litet hörn, där hon ett par timmar senare efter
många om och men hade lyft på maskens svarta
spetsar, bara så mycket att en liten röd smäktande
mun lämnades fri från sin förlåt. Ja, det hade
varit stämning den kvällen ! Bland alla dessa hvar-
dagsmänniskor, som hade glömt sin bekymrade
själfaktning och läto luften klirra af uppsluppenhet
hade det varit som om han kysste äfventyret själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
