Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sommarnöje - Utflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTFLYTTNING 81
den första utflyttingen, och inte känner hon någon
lust att gå ner och prata med den feta värdinnan,
som liknar Karl X Gustaf. Hellre en rundtur
kring ön för att se, om det ännu har börjat bli
grönt.
Hon tar sin parasoll och går ner till stranden.
Solen skall just gå ned. Hvad vattnet ligger
blankt! Hvad det är stilla rundt ikring !
Hon sätter sig på en sten och slätar kjolen
under sig.
Hennes blick glider öfver den vinröda vatten-
spegeln och stannar vid de skogklädda stränderna
på andra sidan. Hvad furorna stå orörliga! Hvad
allting står tyst, och väntande, och lugnt!
En beklämning griper henne inför allt det
friska, stilla lif, som spirar här i sval omedveten-
het, i helig tystnad. Starkare än inne i staden hör
hon oron inom sig, alla de slamrande tankarna, allt
jäktet, all grämelsen. Kanske har hon gjort all-
deles orätt i att flytta hitut.
Men allt som hon sitter där, gnolar det kvälls-
stilla hviskandet i vattenbrynet en vaggvisa för
hennes sinne. Kanske skall hon ännu en gång låta
sig stämma samman med det som växer och
blommar i ljuf och omedveten sällhet. Kanske
6. — Möller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
