Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sommarnöje - Dagsregn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 SOMMARNÖJE
Nej, det är inte möjligt, det var ju den här-
ligaste solnedgång i går kväll ; och himlen skiftade
så i pärlemor, att hon nästan höll på att bli
svärmisk på verandan i sällskap med gamle, skallige
kamrern.
Med ett skutt far hon ur sängen och springer
på bara fötter fram till fönstret.
Du store, en sådan anblick 1 Den öfverträffar
hennes värsta farhågor. Hela fjärden ligger som
täckt af en grå slöja, genom hvilken strändernas
grankonturer svagt skymta fram med ett uttryck
af tröstlös melankoli. En ensam roslagsskuta länsar
med sitt gråa storsegel undan för vinden, utan att
ett lif står att upptäcka på däck.
Hon står som lamslagen och stirrar, tills en
frossilning löper genom hennes kropp, och på-
minner henne, att det är på tid att klä sig. Ack,
hvad skall det tjäna till att klä sig till en sådan
dag! Lika gärna ligga tills i morgon, då hon skall
in till kontoret.
När hon dock kommer ner till frukostbordet i
matsalen, säger kamrern på sitt orubbligt vänliga,
fryntligt skrockande sätt:
— Jo, jo, nu får vi dagsregn, ska damerna se.
— Ja, och så tråkigt, säger värdinnan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
