Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hur det känns att kantra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 HUR DET KÀNNS ATT KANTRA
en klippvägg, soin borde vara ägnad att ge
präktiga kontrastötar.
Seglen fylldes strax af en präktig landvind,
som tvang mig att gå öfver stag. Men knappt
hade jag gjort fast så reste sig båten och i nästa
sekund kom en körare från det rätta hållet, som
tryckte ner masten mot vattenytan.
Med ovanlig liflighet hade jag flugit upp på
lovarts reling. Nu såg jaghafvet bita med en tjock,
grön läpp öfver båtens vänstra sida och i nästa
sekund frustade vattnet in mellan tofterna. Då
först blef det mig en verklighet: jag håller på
att kantra.
Tyvärr kan jag inte påminna mig de när-
maste sekunderna, som ju kanske haft störst
psykologiskt intresse. Ett kan jag likväl försäkra:
jag hade ingen känsla af vattnets köld, ehuru det
bara lär ha varit 10 grader och jag aldrig annars
badar under 15 grader.
När medvetandet började igen — jag antar,
att man under mellansekunderna fungerade som
en omedveten mekanik — satt jag gränsle på
kölen. Vattnet räckte knappt till midjan och de
högsta vågorna plaskade in i västfickorna. Men
jag hade en känsla af att skrofvet under mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
