Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så llådde jag honom och huden ska’ mor ha med sej,
må j tro, i Julottan i morgon.
Mats. Predikar prostfar sjelf i Julottan i morgon?
Peter. Jo gör han så, och predika kan han —
och latin kan han — och när han talar latin, så se
folkets ögon ut som daggdroppar, och när han ska’
till och messa, så har han en röst så hisklig, ält
det skräller i kyrkmurarna — d’ä visst och sanntdet.
ANDRA SCENEN.
DE FÖRRE. SVEN ULESSON (bärande pä sill s?jul en
Dansk soldatrustning).
Sven. Gudsfred på Julafton, (skaltar Peters hånd)
grannas Petterl
Petter. Se så’n tingest du har på piken, Sven.
Sven. D’a skinnet af ett grannt djur, men det
djuret bölar inte mer, ser du.
Mats. Hvar trallade du det, fader Sven?
Sven. Hos Jan Pehrsson på Ornäs — jag kom
dit och der var en hel hop Danska knektar, som
lassade på allt hvad Jan Pehrsson skrapt ihop til]
helgen. — Nu-fanns inte skapande grand till dragare,
lör si fogden hado förut tagit dem — — men si då
spande de Jan Pehrssons gamla hustru för lasset och
tvang henne med hugg och slag att dra det, ser dn.
Dalkarlarne (hoppande lili och svängande
armarna under högljudt mummel).
Sven. Si då kom jag — yxa hade jag ined mej,
for si jag skulle qvista af liksom några julgranar. —
När jag då varskodde hur knektarna pinte gammel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
