Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft
Sven. SÖderlänningen a* alltid skral af sej —
han låter göra med sej som de vilL
Asilgaud. Han vet, att kungen menar väl, om
han ock understundom kan missledas.
SvRN. Hvad ska’ vi med en kung att göra, som
missledes? I fjol var lala med Engelbrekt till kungen,
men det blef inte batter, må du vetta — nej men,
det biir ingen fred i landet, forr’n vi folat af med
hela sattyget — och ske ska’ det, ja vass Ire ska’
det icke ske — bara vi få någon anförare så —
Engelbrekt, d’a’ en karl hela da’n det — han a’
frimodig han — han ska’ nog anföra <»ss, ser du.
Dalkarlarne. Det ska’ han visst det.
Abilgahd. Jag måste skynda innan det blir mörkt.
Farväl med er och kom ihåg, att upprorsandan inte
sprider någon välsignelse öfver land och rike! (går.)
fjerde scenen.
DE FÖRRE (utotn Abilgard).
Sren. Ingen välsignelse, sa’ han.
Petter. Han såg skaplig ut — och inte talte
han så illa heller.
Sve.n. Tåla och hoppas det bästa, sa’ han! —
Om en sten ligger i åkern, så att inte plogen kommer
ur stället — inte hjelper alt en står och koxar på
den och hoppas det bästa; — nej, köras bort måste
han, eller ock ska’ en till med sprängborrar, ju
skarpare ju bättre — d’ä’ visst och sannt det.
(Kyrkklockan höres afläg&et ifrån. Del mörknar.)
Mats. Det rings till helgen!
[Alla taga af sig hallarna, falla på knä och
bedja lysl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
