Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin konungs tron! Stockars min Engelbrekt! —livad
hans stolta, ädla lijerla måste lida!
Abilgard. Det olyckliga kriget mot Holsteinska
grefvarne och hansestaderna upptager sä kung Eriks
hela själ, att han icke har en tanka öfrig för
Sveriges angelägenheter.
Ingrid. An drottningen då?
Abilgard. Denna ädla furstinna, hvars dygder
stödja och pryda tronen, har gjort allt för Engelbrekts
sak, men forgäfves.
Ingrid. Försvunnet är då allt hopp om lugn för
detta olyckliga land. Stormen nalkas — en gäng
lös-slappt, hvem hejdar dess fart? [till Abilgard) Hvad
är meningen med din fars ankomst till Dalarne?
Abilgard. Det är mig obekant; — ännu fanns
inte något förtroende mellan far och son.
Ingrid. Han vet dä inte, att du fort detta bref
från Engelbrekt till oss?
. Abilgard. Nej.
Ingrid. Inte heller, att hans son befinner sig i
Engelbrekts boning?
Abilgard. Nej»
Ingrid. Om han kände det?
Abilgard. Hans ömhet skulle inte ökas derigenom.
Ingrid. Det är naturligt. Om Engelbrekt
lyckades i sitt uppdrag vid Danska hofvet, blefve höfdingen
öfver Dalarne, Josse Eriksson, din egen Tar, den
första som konungens hamd drabbade.
Abilgard. Jag vet det.
Ingrid. Och Jikväl —
Abilgard. Min far hatar Svenskarna; — vära
fäder hafva stupat för deras svärd. Jag skall ärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
