Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svek Ulfsson. Dä ä’ bon hustru din, som sitter
bredvid, granner som en kyrkhrud kantänka?
Konungen (nickar småleende).
Sven Ulfsson (ser sig omkring). Hör du — du
har ena jäkliga fogdar der oppe i Dalom du!
(Konungen skrattar och hafvel instämmer}.
Sven Ulfsson (ser sig omkring). Var det så
roligt det? skrattar bäst som skrattar sist, må du vetta!
Konungen. Nå, min gubbe, har du gått hela
denna långa vägen?
Sven Ulfsson. Om bond ska åka, du, hocken en
ska då dra lasset? När en har lite i sej och lite på
sej och ett godt samvete, så går det af sej sjelf
ser du.
Kokungen. Nå hvad tycker du om danska hofvel?
Sven Ulfsson (klår sig bakom örat). Ah — ä’
fäla så lite bekant än’må du vetta ■— nog ä’di granna
och se skapliga ut alltid — men d’ä’ inte allt guld
som glimmar, som prestfar säger.
Konungen. Nå, är också du förgrymmad på
Dalahöfdingen ?
Sven Ulfsson., Hå kors! guvett! inte just det
inte; men kom jag i grabbatag med honom, så nog
slog jag ihjel honom alltid, d’ä’ visst och sant det.
Konungen. Och hvarföre? för det att han och
hans fogdar vilja ha ut kronans rätt.
Sven Ulfsson. Inte spänta vi emot det som ska
vara. för du ska ha ditt och kyrka ska ha sitt och
ratt ska vara rätt; men nu komma dina fogdar och
ha så mycke satans funder för sej, som inte va till
i fars och farfars tid, och när vi inte ha något att
ge, så ta de krittura från oss, och när di folat af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
