Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har du inte — du har ju alltid talt så godt om
honom — och du med, min mor. — Vi älska ju
honom alla så mycket.––––AckJ denna sommar har
varit så glad — jag visste inte hur det kom till –-
men nu — nu vet jag det!
Engelbrekt. Ingeborg! pligten kallar honom!
Ingeborg (släpper Engclbrekls hand). Pligten?
— För första gången Jäser jag annat än’ ömhet i din
blick! (till Ingrid) Och du, äfven du! — O! ni har
aldrig älskat mig! — Förlåt mig — (fattar sin fars
och mors händer) Jag vet inte hvad jag säger!
Ingiud (drager Ingeborg till sig). Min lilla flicka 1
luta dig mot din mors bröst!
Ingeborg (lösgör sig ur sin moders armar och
skyndar till Abilgard). Men om du återkommer och
inte mera finner mig? — Du skulle sakna mig rätt
mycket?
Abilgard. Ingeborgl
Ingeborg (förvirradl). Besynnerligt hur allt för-
ändras 1 (halfleende) Det ar ju så barnsligt allt det
der! (nalkas sin far) Ja, jag förstår nu allt och är
förståndig nu igen — jag ler ju åt alltsammans —
men — mitt hjerta brister! (sjunker gråtande i sin
mors armar. Ingrid bortför Ingeborg.)
Engelbrekt (till Abilgard). Abilgard! (omfamnar
Abilgard, hvar ef ter denne långsamt aflägsnar sig.)
ÅTTONDE SCENEN.
ENGELBREKT (allena).
Stackars barn! och likväl lyckliga i sin olycka!
Att få lefva i hvarandras minnen, skära och rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
