Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calmarunionens upplösning och kung Eriks fall, och
svenska ädlingar upplyfta på sina sköldar bondenfrån
Dalarne! — Och fäderna vanda sig ej i sina kistor
och ingen stormil griper uti segerfanorna på deras
grifter 1 — Engelbrekt! frossa gerna i dag! i morgon
räckes dig en annan bägare» — Du gjorde mig
faderlös; — i mopgon bar du inte mer något barn! —
Må gerna verlden beundra de skimrande färgerna på
snäckans skal, allenast jag vet, att snäckan sjelf
der-inne långsamt lider och tynar af! — Sköna Ingeborg!
inom klostercellens fuktiga väggar blommar ingen res
hvarken for jorden eller himmelen! (med låg rö$f)
Du måste bli min — med eller utan hjerta min! —
Det är väl inte så svårt att fånga en motsträfvig
flickas hjerta, när man i den ringa glasskifvan kan fånga
sjelfva solens stråie. — Trånande måna! du blänker
så silfverhvit och leker med Wetterns vågor, liksom
den längtande nunnan med siirvorknlorna på sitt
radband. (vildt) Lågorne af min bämd skola färga dig
blodröd, innan du slocknar på ditt fäste! —
SJETTE SCENEN.
MÅNS BENGTSSON. ERIK.
Erik (ldäåd som tiggarmunk utkommande ur
klostret). Herre!
MXns Bengtsson. Ar allt i ordning?
Erik. Vår heliga Abedissa förgrymmades
svårligen när jag anhöll om husrum öfver natten för mig
och ett hederligt sällskap tiggarmunkar. Jag lofvade
henne, å mina och mina kamraters vägnar, Guds
välsignelse, men det hjelpte inte, — Då visade jag henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
