Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rykten. En gång dod, skall jag icke mer hafva några
fiender, ty menniskans goda bemödanden erkännas
först efter döden — dä tystna tadlet och
smädel-sen. — Ingeborg! — en gång och kanske snart din
lyckas so! skali lysa; men först den måste uppgå
bakom kullen, som gömmer i sitt sköt din faders kalla
stofi.
Ingeborg. 01 må den då aldrig uppgå! — Jag
kan inte vinna min lycka för detta pris — nej — jag
vill det inte! Blotta tanken derpå trycker mig till
jorden! [går några steg ifrån Engelbrekt i Ar då mitt
bröst tillslutet för hvarje gnista af den höga låsa, som
Hammar i din själ, min far! — Vanslägtas då mitt
hjerta så mycket ifrån ditt, att det ej mägtar rymma
andra känslor, än dem som kunna ägas af hvilken
qvinna som helst? Finnes väl någon dotter här i
Norden, så afimdsvärd som jag, som kan vara så stolt
som jag! ■— Jag blir aldrig Abilgards maka!—Välan!
.lag är mycket mera redan — ja mycket mera, min
far! —’ (öppnande sin famn mot Engelbrekt) Jag är
din dotter, Engelbrekt! (kastar sig till hans bröst.)
(Det blixtrar och åskan höres på afstand.)
Ingrid (sotn derunder uppehållit sig vid
stranden, skyndar fram). Ovädret nalkas! (lutar sig
öf-ver Engelbrekt} Heliga Guds moder! hvad din kind
är kall! — Min vän, låt oss gå in och hvila!
—Afslå inte denna bön! (söker resa honom upp från
bänken) och i sådant väder skall du företaga en sä lång
resa, innan ännu de sår, du fått i striden, blifvit
läkta.
Engelbrekt (reser sig upp från sätet, stödd af
Ingrid och Ingeborg). Djupare blöder ännu mitt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
