- Project Runeberg -  Engelbrekt och hans dalkarlar. Historiskt skådespel i fem akter, med chörer, kupletter, melodramer och marscher /
101

(1846) [MARC] [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lOf

Ah I — mitt hufvnd brinner! — jag är en brinnande
fackla — det var lustigt — se, hur jag fladdrar hit
och dit för vinden! — hör, hur jag sprakar emot
skyn! — (med förtviflan) Släck mej! släck mej! —
Nåd! nåd! (springer till klippan vid stranden och
skyndar uppför den.)

TRETTONDE SCENEN.

MÅNS BENGTSSON (påklippan). ABILGARD. SVEN ULFS-

SON (båda med vapen och brinnande facklor,
skyndande efter Måns Bengtsson, jante flera bönder).

Abilgarjd (visar på klippan). Der på klippan!

Alla. Gripen mördaren!

MIns Bengtsson (sträckande ul armarne åt båda
sidor, skrattar vildt och störtar sig utför klippan ner
i sjön).

Abilgaiu) (som, jemte Sven Ulf sson, skyndat efter
upp på klippan och lyser ner med sin fackla). Se,
der flyter hans hufvud opp! der — der krossas han
mot klippspetsarna! — Han har undflytt oss! den
störste niding jorden ammat upp! — Skall han äfven
undfly din hämd, rättvise domare deroppe! (kastar
sin fackla i sjön och stöder sig mot Sven Ulf sson,
hvilken leder ner honom från klippan.)

(Ovädret upphör och morgonrodnaden börjar
småningom uppstiga i fonden.)

FJORTONDE SCENEN.

DE FÖRRE. ENGELBREKT (förbunden, inbäres i en
länd-stol af bondfolk), INGRID. INGEBORG (båda på hvar
sida om honom i den djupaste förtviflan).

MELODRAM.

Engelbrekt [med matt stämma). Ingen klagan! —
Att lefva lyckligt är mycket; — att dö nöjd är mer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baengel/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free