Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— evighetens port må öppnas af naturens hand, eller
sprängas af mördarns stål,–––––Mitt folk har lärt
känna sin kraft — — en gång känd, skall den aldrig
svika fosterjorden — om jag väckt densamma, har
jag lefvat nog (fattar Abilgards och Ingeborgs händer).
Jag anade, att på min graf er kärleks lycka skulle
blomstra — den döendes välsignelse dör ej med
honom — den vaka skall vid tröskeln till er hydda och
bli ett stöd när jag ej mera finns. — (uppreser sigy
qvarhållande deras händer.) Hvad ljufiig syn! Som
Svenska Hickans hand nu hvilar uti JJanske mannens,
så skola i en framtid de skiljda folken ock förenas,
Hvad våldet sammanlänkar slitas skall med våld. —
Själarnes förening aldrig tvingas; men en gång
knuten, aldrig slites den! — (nedsjunker på stolen)
Morgonsolen uppgår––––-högre än han min ande svin-
gar sig — klarare ljus än hans jag snart får skåda!
— [lutar sitt hufvud mot Ingrids bröst) Ingrid! —
vid ditt hjerta vill jag slumra in — — der hade jag
min himmel här på jorden — — från ena himlen till
den andra jag får ila — ledsagad dit af edra böner — och
— kanske — af mitt lands — välsignelse I–––-[dör.)
(Alla knäfalla kring den döde.)
Hvmn.
Till himlalanden
Stiger vår bön:
Gif hjelte-anden
Himlarnes lönl
(Under hymnen uppstiger solen. Ridån faller
långsamt.)
STOCKHOLM, TRYCKT HOS L. J. HJERTA, 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
