Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Slaget i Sista Styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hrasa?» ntl&t sig muraren, betraktande de begge
gossarne med trenne röda, vidriga ögon.
»Jag tycker, nlr man frågar höfligt, sa kan man A
ett köfligt svar,» anmärkte Axner, i det han bad sifi
båftige kamrat lugna sig ocb tiga.
»Det är inte värdt att du kyckar dig, din långa
drummel!» tillade den ohörsamme Hök, med en blick
på kamraterna, som med stora steg närmade sig.
»Ä* ni ovettiga, era skol råttor!» ropade karlen och
tog ett steg fram mot generalmajoren och hans
adjutant.
»Ska jag mura till ögonen på honom?» hviskade
Hök, som tillhörde artilleriet, till sin anförare.
Axner gaf sin kamrat ett nekande tecken, vände sig
om och ville aflägsna sig, ty tanken på närheten af
den blifvande valplatsen fyllde uteslutande hans
huf-vud, men kände sig i detsamma hårdt fattad vid
nacken af en grof hand.
»Var det du, din tjufpojke, som skällde mig för
drummel?» hördes murarens basröst.
»Nej, det var jag,» svarade Hök, »och här har du
fullmakten.»
Muraren uppgaf ett jemmerskri, släppte Axners
hufvud och slog händerna mot sina egna ögon.
Hök hade, i samma ögonblick karlen vidrörde
Axners hufvud, blixtsnabbt ryckt upp sin strut och kastat
hälften af dess innehåll midt i murarens ögon, hvarefter
han tappert och ihärdigt, såsom det anstod en lärjunge
i Paulis skola, ansatte den förblindade muraren med
sin knöliga käpp. Axner, uppretad af svedan, som
den grofva handen qvarlemnat i hans nacke, dröjde
ej att låta äfven sin käpp deltaga i dansen på jettens
hreda rygg, sidor och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
