Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Flickan i Stdsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterföräldrars bekymmer öfver hans (Daga bortovaro
och såg hela kopparslaga re verkstadens arbetspersonal
springa kring gator och gränder» för aU söka rått på
hooom. Dertil! kom tanken på den beskedliga
qvin-eans dystra blickar» förorsakade af bullret i farstun
och hvilket äfven föraaledt hans döljande bakom
sänggardinerna, hvaraf han drog den naturliga slutsatsen»
att hans upptäckande beslåmdt skulle medföra fara så
vål för honom sjolf, som för henne» hvilken gömt
honom. Han ångrade bittert» att han ej i tid begifvil
sig af. hvilket han sÄkerUgen skulle halva gjort» om
den lilla förförerskan i hlä sammetskolten icke hade
funnits. Han hade följsdttligen redan gjort den
erfarenheten» att en hjelte, han må vara stor eller liten» gör
båst uti alt så litet som möjligt fördjupa sig i ett par
stora himmelsblå ögon.
Dessa reflexioner afbrötos nu af den upplåsta
dörrens knarrande ljud, hvarpå följde slamret af
jernbe-slagna becksömssulor mot golfvet.
»Hvarför ligger inte ungen . . . hvarför skriker hon,
som hade hon knifven på strupen?» trängde till Adolfs
öron en basröst, på en gång rosslande och sväfvande,
som en druckens.
»Herre Gud! barnet är ju tyst och beskedligt, min
snälla gubbe!» svarade hustrun med samma milda
stämma, som så intagit vår hjelte.
»Gubba mig hit och gubba mig dit,» hördes
basrösten; »skrek hon inte kanhända och jamade som en katt,
når han fastnat i en dörrspringa ... nej, men barman
sett på sjelfvaste f-n! . . . är hon inte utspökad som
en ärtskrämma, en tealerdocka . . . kärng! vill du sälta
högmod i ungen, du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
