Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tacksamhet, ty tacksamheten 8r en af de skönaste
fifvor, Gud gifrit veriden.»
»Men . . • men,» stammade Axner, skådande in i den
sjukes ögon.
»Hvar har du din diagnostiska blick?» sade Hök;
»kan du inte läsa i hans ögon ångerns sköna känsla?...
Christus har börjat lefva i honom på nytt . • . det såg
jag det första jag inträdde i kammaren.»
Med synbar motvilja lät Axner sin hand föras till
patientens läppar; men med ett skrik af smärta ryckte
han den tillbaka.
Patienten hade bitit i sin läkares hand, så att blod
flöt derutur. Qvinnan gaf till ett klagorop och Hök
stod slagen af bestörtning.
»Du gjorde min diagnostiska blick orätt,» sade
Ax-ner till Hök, i det han lugnt drog upp sin näsduk ur
fickan och snodde den kring sin sårade hand; »är det
Christus, som lefver i honom?»
»Nej, det är djefvulen!» utropade Hök, tagande ett
steg tillbaka från sängen.
Storks hustru kastade sig baklänges ned på en stol,
med båda händerna för sitt ansigte.
Det lyste i den sjukes ögon, men det var icke
glansen af himmelens stjernor; det var skenet af afgrundens
brand.
»Olycklige!» utbrast nu Hök; »du vill då oförsonad
träda inför den Eviges thron! ... i stället för ett
för-bättradt, renadt hjerta, vill du bjuda honom ett ännu
mer belastadt och svart! ... vet du inte, att Gud skall
döma dig på den yttersta dagen?»
I stället för svar, drog den sjuke upp handen till sitt
stympade öra och pekade derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
