- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
238

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r Axner vakade hela natten öfver sin patient, som
troget och tåligt följde alla hans föreskrifter. När rår
unge läkare följande morgon lemnade det grefliga bu-»
set, var den noga fröken så på bättringsvägen, att för*
äldrarnes oro fullkomligt lade sig. Följande dagen
var hon helt och hållet återställd och läkaren
följaktligen obehöflig i huset.

, I stället för en billig stolthet öfver sin lyckliga kur,
käode vår läkare en viss sveda i hjertat, när han tog
sitt sista afsked af den Friisenbjelmska familjen,
synnerligast af den söta flickan, hvars kinder snart
återtagit helsans skära blommor. Grefvens och
grefvin-naos tacksamhet uttryckte sig genom ett par rätt
vackra ljusstakar af silfver, hvilka Axner erhöll i
läkare-arfvode. Denna present var visserligen greflig; men
Axner skulle gerna hafva bortbytt de båda stakarne
mot de tarfljga ofrälse orden: välkommen t glöm inte
bort oss! titta opp när ni går förbi! Men det är icke
för underläkare på garnisonsqukhuset som dylika
hög-borna familjer öppna sina salonger, och om de för
dem öppna sina sjukrum, så sker detta blott i
högsta nödfall. Den enda belöning, hvilken föll lik ett
blomsterregn öfver hans själ, var den blick af
innerlig barnslig erkänsla, som den ljuslockiga, blåögda
flickan gaf honom i afskedets stund.

»Underbara ödets skickelse!» utropade Axner för sig
sjelf, under det han vandrade bem till sina
fosterför-äldrar; »tänk om hon visste, att det var jag som bar
henne på mina armar i Stadsgården, att det var jag
som räddat henne undan den gröfsta misshandling och
att det var jag som en gång begret henne såsom död,
sedan hon länge förut lefvåt i mina drömmar! . . .
Nå, hvad vore det mer?» tillade han med en suck;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free