- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
247

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Var lugn, herr Torngren . . . jag har galoschen med
mig,» yttrade Hök, återtagande hastigt sin vanliga
ansigts (arg; »nar andra taga af sig sina galoscher, så
sätter jag på min.»

Hök satte derefter lädertutan på sitt träben och
lin-kade in i salen. Strax derefter inträdde
brunnsläka-ren Adolf Axner, klädd i fina, svarta kläder. Han
vågade ej kasta ögonen på den småleende Torngren,
när han gick förbi honom.

Torngren var säker på, att den svarta fracken
krupit fram för den halfva millionens skull, ty han kunde
naturligtvis icke en gång drömma om Stadsgården,
emedan Hornsgatan var det enda af Södermalm han
kände, och derpå sökte han tänka så litet som
möjligt, hvaröfver ingen må förundra sig.

Vid Axners inträde var valsen som lifiigast i farten.
Han trängde sig fram mellan åskådnrne och tillhörde
snart deras främsta led. Det ena paret efter det andra
jagade förbi honom, lätta och skiftande som blomblad,
dem vinden lyfter upp i hvirflar från jorden. Ett
enda af dessa par ådrog sig slutligen hans
uppmärksamhet till den grad, att han icke ens såg de
Öf-riga. Det var en ung herre i mustacher, som svängde
om med en lång, smärt flicka i ljusblå florsklädning,
hvaruti små blå silkesblommor voro insydda. De
rikaste blonda lockar ringlade kring ett ansigle, som
Axner skulle hafva igenkänt bland tusende. Del fanns
fler ögon, äti hans, som följde den dansande flickan;
men säkerligen lyste inga af en så stark låga som hans.
Han hade ej sett henne efter den dagen, då han
lem-nade henne såsom konvalescent. Flerfaldiga gånger
bade han gått förbi det hus, hvaruti bon med sina
föräldrar bodde, men alltid med gäckade förhoppningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free