- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
257

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu bar det af för Axner och hans dam några hvarf
kring salen, hvarefter de ånyo stannade, efter att
haf-va skördat nya triumfer för sin utmärkta dans.

»Hvad det är roligt att valsa, när man har någou
som för väl,» förklarade mamsell Zetterstrand, med en
ljuf, smäktande blick på den vackre läkaren.

»Allt beror på damen,» komplimenterade Axner
tillbaka; »hvad min vän Hök skulle skatta sig lycklig,
om han nu vore i mitt ställe!»

»Gud vet det, herr doktor 1 . . . han säger
beständigt, att dansen är det enfaldigaste af allt.»

»Det gör han säkert för det han sjelf inte kan dansa
med mamsell.»

»Men är det inte obeskedligt att neka andra ett nöje,
för det man inte sjelf kan deltaga deruti?»

»Det gör visst inte Hök; men ban fruktar blott,
alt mamsell skall lida något till sin helsa genom för
våldsam dans, och hans fruktan saknar kanske inte
grund.»

»Är det då så farligt att dansa?»

»Ja, för den, som bar en vacker röst ocb vill
bibehålla den . . . Hök berömmer mamsells röst så mycket.»

»Men jag tänker ju inte bli någon sångerska.»

»Hök menar så innerligt väl . . . om jag vore
flicka, så skulle jag aldrig tycka om någon karl så
mycket som om honom,» yttrade Axner, som tyckte sig
böra välja ginvägen framför de vanliga krokvägarne.

»Men han går ju på träben!»

»Det är inte benet, som bestämmer en menniskas
värde ... det är hufvudet och framför allt bjertat...
vi båda hafva nu friska ben ... de skola likväl en
gång förmultna i jorden . . . men det goda, vi tänka och
göra, blifver odödligt.»

Flickan i Stadig. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free