Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han bar mycket talat med oss om herr doktorn,»
ändrade den sköna samtalet, i det hon presenterade sin
kavaljer en ny upplaga af kärnblickar.
»Det tror jag, ty vi äro de bästa vänner,» svarade
Axner.
»Och han har så ofta berömt herr doktorn.»
»Det är en egenhet hos honom, att berömma alla
menniskor.»
»Ja, det är nog sannt.»
»Jag skulle gerna taga hans träben, om jag hade
hans hufvud och hjerta.»
»Hå, gubevars för det!» mumlade den sköna för sig
sjelf; »hur skulle det då ha gått med denna ypperliga
vals! . . . doktorn valsar väl gerna?» frågade bon
något högre.
»Nej, min nådiga, det gör jag inte ... jag tänker,
liksom Hök, att en karl kan hafva något bättre for sig»
än att dansa.»
»Aldrig om annat än den välsignade Höken!» sade
hon ånyo för sig sjelf.
Ändtligen blef också den valsen slut, och Axner
beledsagade damen till fru Zetterstrand, som med
förtjusning bevittnat sin dotters triumf i valsen.
»Hvad tycker mamsell Amalia om min vän,
doktorn?» frågade Hök benne.
»Han ser bra ut och valsar utomordentligt väl,»
svarade mamsellen; »men hans konversation är något
enformig.»
Förmodligen tyckte den svartögda flickan, att man
på en bal kunde tala om någonting annat, än om
träben.
»Är hon inte en engel ?» frågade Hök sin
ungdomsvän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
