- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
293

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick. Hade ban kanske nog af sin gäckade
barndomsdröm? helt säkert. Han hade, sjelf ett barn, älskat
ett barn, engcln i hans drömmar. Han blef yngling,
kom ut i veriden och fann mycket, ja, allt annorlunda,
än han föreställt sig det; men sitt inre fann han
oförändrad!, ty den lilla engeln satt ännu vakande derinne,
lika blåögd och ljuslockig som i hans barndomsdagar.
Så står han en dag vid en trettonårig flickas sjuksäng
och tror sig hafva funnit originalet till den bild, han
bär och så länge burit i sitt bjerta. Af hvilken
namnlös tjusning fy lies ej då hans bröst! Han upptäcker
visserligen mellan sig och henne ett stort svalg; men
finnes väl någon afgrund så bred. att icke hoppet
förmår slå en brygga deröfver? Han ser henne ånyo,
den femtonåriga, i dansens yrande ringar. Han
förskräcks, ty hon år ej mer densamma. Han skådar in
i sig sjelf och finner sitt hjerla så blekt, ty engeln
har förlorat sina skära vingar, har antagit gestalten af
en vanlig jordisk yrelse med vanliga svagheter och
brister. Uti ett känsligt och ädelt bröst kan ingen
revolution, större eller mindre, inträffa, som icke
1cm-nar djupa spår efter sig. Det är blott de iskalla,
damm-torra sjålarne, som ingenting känna, ingenting se och
af ingenting röras. Mången anser detta såsom bevis
på själsstyrka och hjeltemod. Men vi afundas dem ej
detta slags själsstyrka och hjeltemod. Lycklig den, som
ännu i sednaste ålder har ett hjerta som kan blöda,
ett öga som kan gråta!

Nog af, Axner hade alls ingen håg mer att dikta
sig en ny engel i den försvunnas ställe, och han var
för ung, för att kunna söka Hymen, innan han förut
gjort bekantskap med Amor. En bröllopsfackla, som
sympatierna ej tändt, kunde han ännu icke tänka sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free