Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen derefter och derpå följande dagar, hade de
nyfikne invånarne i Wadstena mycket att tala och
gissa, angående det besynnerliga förhållande, som
syntes råda mellan »den vackre doktorn» och »den
vederstygglige muraren», hvilken sednare blifvit
inqvarte-rad i samma hus som doktorn och uträttade hvarjebanda
ärenden för dennes räkning. De begrepo ej, att en så
hygglig ung herre kunde hafva en så oformlig betjent,
hvilken dertill på köpet icke hade mer än halftannat
öra. Dock måste de medgifva, att en hund icke
kunde vara mera påpasslig och trogen, än den der
»fulingen» var, hvilken, om han också hade tänder alt visa
för alla andra, likväl syntes hafva ögon endast för att
läsa i husbondens ansigte och hjerta.
Uppsyningsman-nen för magasinsbyggnaden förklarade sig hafva en gås
oplåckad med herr doktorn; ty ehuru han bedt
denne öfvertala Stork alt stanna qvar, så hade doktorn icke
desto mindre tagit karlen med sig och riktigt ryckt
honom mot dess egen vilja från arbetet, hvarom han,
upp-syningsmannen, vore så mycket mera öfvertygad, som
han sett den stackars muraren följa doktorn från
stället med lutande hufvud och tårar i ögonen.
Måhända delar läsaren de goda Wadstenaboernes
förundran och det af ännu större skäl; men tålamod
bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
