- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
335

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt få dem nerpackade. F. d. muraren Anders Stork
satt på golfvet med en kappsäck framför sig, den han
snörde igen med en fingerstyrka, så att det knäppte
och riste i lädret. För den, som är van vid att mura
ihop stenhus, är det naturligtvis en leksak att snöra
ihop kappsäckar. Murslefvens man var nu doktorns
betjent. Hans utseende hade, sedan vi sist sågo honom,
undergått en betydlig förändring. Hans hufvud syntes
lutande under en stor sorg; men understundom spred
sig öfver hans anletsdrag etl sken, likt dens, som ännu
icke öfvergifvit hoppet på ljusare stunder af lifvet.
Hans blickar följde doktorns alla rörelser, liksom ville
han i dem läsa dennes önskningur, för att, utan
påminnelse, kunna gå dem till mötes.

»Klockan är redan fyra,» sade han, »och doktorn
skulle ju resa till landet strax på eftermiddagen . . .
kärran körde nyss fram till porten.»

»Det hörde jag också, kära Stork,» svarade Axner;
»men jag ville först ha de här sakerna i ordning,
innan jag beger mig af ... vi måste, som du vet, vara
på väg med morgonsolen.»

»Bara doktorn säger, hur han vill ha det, så skall
jag nog dra försorg om allt det der, så att ingenting
är i olag, när doktorn kommer hem . . . inte en
pennfjäder skall saknas en gång ... det hår handtverket är
alls inte någon trollkonst, fast jag inte lärt på det.»

»Nå, som du vill då ... du kan lägga in böckerna
och papperen i den mindre kappsäcken . . . jag ser
det är tid på, att jag sätter mig uti och far.»

Axner uppsteg och började kläda sig. Han kastade
derunder flera blickar på Stork, liksom hade han
något att spörja denne om, ehuru han icke syntes rätt
ense med sig sjelf, huru han skulle ställa sitt spörjs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free