- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
389

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räkning, skrifver grefven; men generalen, som vet bur
mycket du älskar dina gamla fosterföräldrar, ville på
något sätt visa sin tacksamhet mot dig . .. men
hvar-för går du så der . . . hvarför blir du så ledsen
igen? ... nu äro vi ju så lyckliga ... nu kunna vi
få slå oss i ro, för min gubbe och jag börja bli gamla
. . . och det blir någon lindring för dig också, söta
Adolf . . . allt har du gifvit oss och behållit
ingenting för dig sjelf . . ack, om du visste så glad och
lycklig min beskedliga Brundström blef . . . han
hoppade på golfvct, som ett barn, och var alldeles utom
sig . . . papperet ligger i byrån, men gubben tog
nyckeln med sig, när han gick . . . han är till och med
rädd för att släppa dagsljuset in till sin skatt . . . men
han kommer snart ... du kan inte tro så vackert
sigill det var . . . men, i Guds namn, mitt kära barn,
hvad tänker du på? . . . du riktigt förskräcker mig!»

Axner stannade, slöt fostermoderns hand i sin och
såg henne innerligt i ögonen.

»Ni älsken mig ju båda?» frågade han.

»Herre Gud, så du frågar!»

»Om ni det gören, så skolen ni aldrig begagna er
af generalens ädelmod . . . förslå mig rätt, min ömma,
goda mor! ... det är inte af högmod, det bedyrar jag,
vid Gud . . . men vi få inte emoltaga denna summa
. . . det är något inom mig som uppreser sig deremot,
något som jag icke kan förklara . . . hvad hafva mina
föräldrar, hvad har jag väl sjelf gjort, som berättigar
oss till detta årliga understöd? det sårar min
hederskänsla och förringar mitt värde som menniska och
medborgare ... så långe jag lefver, skall det icke gå någon
nöd på er; ty ingens skuld till er är så stor som min
och jag vill inte, att någon skall betala den för mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free