- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
441

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behöfdes icke mycket, för att af er, mio fru, blifva
stämplad till den gröfste brottsling, och detta innan
ännu den anklagade fått andrum till sitt försvar.’
Tven-ne skatter har jag framför allt annat sökt förvärfva
och försvara: dessa äro samvetsfrid ocb menniskors
aktning. Den förra har jag ännu i behåll, ty om jag
felat, liksom andra, så var dock aldrig uppsåtet felets frö.
Den andra har jag hitintills odeladt njutit. Det är
blott en enda, som undandragit mig den, och det är
hon, den enda, hvilken jag älskat högre, än barnet sin
mor, än modern sitt barn, än Gud sitt skapade verk
. . . förlåt mig dessa ord, du himmel 1 . . . För
denna enda skulle jag bafva lidit dödens alla qval, utan
ett ord, en suck af klagan på mina läppar. Ja, jag
tror, att jag med tålamod kunnat bära hela verldens
förakt, om jag endast vetat, att ni ej delat verldens
om-*döme ... O, hvarföre skulle ni så grymt förstöra ett
välmenande bjertas skönaste barndomsminne! hvarföre
beröfva en hederlig man möjligheten af att hädanefter
kunna tänka på er med samma vördnadsfulla hyllning,
som förr; ty, furstinna, om ni nu också stode på
himmelens sky och vinkade mig till er, jag skulle falla
på mina knän och be som en nåd, att jag finge
stanna qvar på jorden, under jorden . . . hellre derunder,
som ett förstelnadt lik, än flyga genom rymden, som
en bevingad dåre, efter er, sedan ni lånat den
grymmaste orättvisa dc skönaste anletsdrag på jorden!»

Efter dessa ord, skred Axner med långsamma och
fasta steg mot dörren; men hunnen dit, hejdades han
af ett klagorop bakom honom. Han vände sig om:
furstinnan låg afsvimnad på divanen.

Läkaren skyndade tillbaka, fattade ringklockan af
guld, hvilken låg på marmorskifvan, och ringde. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free