- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
453

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid har det blifvit något enformigt framför
sjukhuset, ty hopen väntar förgäfves på några nya
offer från fönslerna. Antingen finnas inga flera alt
deri från utkasta, eller också hafva de sannskyldig*
lyckats undkomma sina bödlar. De gräsliga jubelropen,
som nyss öfverröstat de döendes jemmer och qvidan,
börja småningom aftyna samt slutligen omvexla med ett
sorl af knot, hvilket likväl i sin ordning tilltager allt
mer och mer, ty ännu har man ej druckit sig mätt af
blod, ännu icke handen tröttnat att sarga.

Högst få af massan hafva hitintills lyckats få sigte på
den Svenske läkaren, som trånges mot muren, och de,
bvilka närmast hänga honom på lifvet, kunna ännu icke
drömma om ett rof, som är dem så nära, om en
lycka, hvilken så godt som bvilar i deras famn. Mea
mun meddelar sig åt öra undan för undan, det ena
pekfingret hakar sig fast vid det andra, tilldess man
slutligen hunnit till trottoiren, öfver trottoiren. till
muren, till målet.

Snart möter Axner, hvart han vänder sig, stirrande
ögon och gapande munnar, men stirrande och gapande
endast på honom. De, som stå hans person närmast,
lillkännagifva med ett vildt glädjerop, att de upptäckt
det dyrbara fyndet. Ropet upprepas af de aflägsuare,
och de aflägsnaste, hvilkas missnöjda och knotande
röster redan anbragt ett fortissimo, göra en
ögonblicklig modulation från moll till dur, med bibehållandet af
samma styrka. Det storartade skådespelet från fönsterna
är visserligen utspelsdt och man måste hålla till godo
med ett mindre sorgespel nerifrån gatan; men man
får rätta sig efter omständigheterna. Ulfven nöjer sig
med ett enda lamm, när han ej bar hela hjorden att
slakta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free