Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II kapitlet
- I Cambridge vid femtioårsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Cambridge vid femtioårsfesten.
I Cambridge, mitt gamla kära hem, hölls femtioårsfest. Det
var härligt att få vara med. Väderleken var skön, folksamlingen
stor och Guds ande var för handen. Det var oförgätliga dagar.
Många af mina gamla, trogna vänner voro borta och barnen hade
på tio år blifvit ynglingar och jungfrur. Kyrkan var båda
dagarna till trängsel fylld och alla fingo fria måltider middag
och kväll.
Endast två utaf dem som voro med vid församlingens
organisation voro nu med. Många hade under de flydda femtio åren
flyttat ur den stridande kyrkan, men omkring 900 voro ännu
kvar. Det finnes ock här dessutom folk för en församling två
gånger till så stor, om de blott ville lyssna till Guds röst och
komma med.
Synodens primas, dr. E. Norelius, var med vid festen och
talade om flydda dagars intressanta rön. Den gamle 81-årige
patriarken är lika kry som någonsin och bär i sanning sina år lätt.
Han lefver inte bara i forntiden, utan följer med våra dagars
händelser med större intresse än de flesta.
Ur hans tal anföra vi följande:
"Isanti hörde jag för första gången nämnas 1867 i Redwing
af en Siouxindian. Samma år åkte jag bland buskarna här efter
en blind häst. Guds rike kommer inte med utvärtes åthäfvor,
tänkte jag, och sade jag, då jag en gång körde i kras min gamla
släde här i skogarna.
Denna församlings stiftare var, då han kom till detta land,
den grymmaste fritänkare. Gud utför sitt arbete genom ringa
redskap. De körde bort Cederstam från Center City med
käppar, och då kom Hedengran och predikade för dem och blef
kallad till pastor. Han var efter sin omvändelse så
samvetsgrann, att då han en gång fick en smörbit af en gumma som var
fattig, hade han inte mod att behålla den, utan bar hem den
igen. Det är då samvetena vakna och bli ömma som Guds rike
går framåt. Jag har sett mer än en jätte som har ramlat, då han
börjat tro sig märkvärdig, och tänkt mer på stora kyrkor och
vackra prästhus än på människors eviga frälsning. Jag tror inte
på den kristendom som inte bryr sig om mer än att smörja sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bafurpalm/0019.html
