Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV kapitlet
- Bekymmer
- Söndagen på hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinden är från söder och stark, så att den håller båten på sida
hela tiden.
Vågorna äro så stora att vi föras upp och ned som på en
"toboggan slide." Jag har dock ätit en god frukost och den har
stanat kvar, fastän när jag skrifver dessa rader, jag hissas och
svänges åt alla håll.
Bekymmer.
Vårt första bekymmer blef att få passande sittplatser vid
matbordet och jag lyckades uti trängseln komma med vid första
bordet. Det var "chief steward", som lämnade ut biljetterna. Alla
Kansasborna sitta tillsammans, då de spisa, men flera befatta sig
sällan med spisning. Fru Beatty är oftast borta, fru Bergin
kommer näst i ordningen, men Ruth har hittills åtminstone gått ned
till bordet, äfven om det med ätandet varit klent beställdt. Fru
Beatty har med tårfyllda ögon önskat sig hemma i Chanute och
fröken Ruth grät i går morse och ville vända om till Lindsborg.
Vi fingo våra däckstolar på norra sidan af båten och där var
kallt i går och lördag, men i dag synas vi ha det bäst på vår sida.
Doktorerna Stolpe med fru och Lindberg med hushållerska sitta
på högra sidan. De äro rätt spaka i dag, alla utom Stolpe, som
godmodig och glad passar upp de andra. Lindberg bedyrar, att
om han anat sådant elände, hade han stannat hemma i Rock
Island och låtit vågorna slå och böljorna fräsa allt de ha velat,
på hvem de ha velat, men hvad skall man nu taga sig till annat
än röka, sitta stilla och tacka Gud att det inte är värre än det är?
Första dygnet seglade vid 440 mil, andra 437 och tills
klockan tio i dag hafva vi förts fram öfver det brusande hafvet 449
mil. I går körde vi vid frukosttiden förbi en ångare. Annars se
vi ingenting utom några sjöfåglar och en flygfisk då och då.
Söndagen på hafvet.
Vi hade gudstjänst två gånger i går. Den hölls i ångarens
matsal båda gångerna och båtens orkester ledde sången.
Det var verkligen en treflig söndag. Vi kände alla att vi voro
ute på villande haf, att det var bara ett steg emellan oss och
döden och det ena med det andra gjorde att våra tankar och böner
stego naturligt och allvarligt öfver djupen mot höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bafurpalm/0027.html
