Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V kapitlet
- Bohuslänska skären
- Bland stora minnen och lärda män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den blågula fanan från mastens topp
skönt svajar i rymden blå
och ögonen lyftas till himlen opp
och tankarna hemåt gå:
Gud signe dig, älskade fosterjord!
Gud signe dig, höga Nord!
Bohuslänska skären.
Måndags morgon den 15 juni omgifne af tjogtals skutor med
svenska flaggor på, fingo vi se Marstrands fästningstorn och
Bohusläns skär stiga upp ur östervåg. Vi sökte väl att språka, att
spatsera omkring på däcket och låtsas som om vi voro riktiga
hjältar, men gråten satt i halsen, tåren rann nu och då utför kinden
och vi pratade dumheter, emedan känslorna voro i sådan svallning
att vi ej kunde kontrollera oss. Det var kärleken till hembygd
och fosterland, som fick ut sin rätt.
När vi sedan kommo in bland de nakna klipporna vid
ingången till det fordomtima Löddöse och foro förbi det gamla
Elfsborg, kände vi oss som om vi ville famna och kyssa de urgamla
svenska bergknallarna och då vi slutligen lade till vid samma
plats, där jag för 31 år sedan steg ombord som en 17-årig gosse
för att resa mot okända öden och länder, då kunde jag hvarken
tala eller tänka, hvarför jag teg. Visserligen vinkade jag till
kyrkoherde Pehrson, dr. Lundahl, herrskapet Louis Söderlund,
där nere på kajen, men det var inte dem jag tänkte på, det var
det att jag nu åter var hemma i mitt älskade fosterland och fick
åter en gång beträda denna för mig heliga mark.
Det gick kvickt med tullvisitationen. Alla voro ytterst vänliga
och hjälpsamma och i ett nu sutto vi i en automobil, som förde
oss till Louis Söderlunds fina och ytterst eleganta stadshem i det
vackra, förtjusande Göteborg.
Bland stora minnen och lärda män.
Sedan dess har jag sett både Göteborg och Stockholm.
Härliga städer äro de. Inte äro de lika våra städer i Amerika, men
äro våra, svenska städer. Jag har äfven genomrest Västergötland,
Närike och Södermanland. Att tala om hvad jag sett och hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bafurpalm/0034.html
