Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX kapitlet - “Seglat där Paulus en gång seglade”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade längtat att få se Egyptens pyramider, få vandra på
Jerusalems gator oeh segla på Genesarets sjö. Men det var dock väl
för oss att Gud ledde det så, att vi vände om vid Capri och
styrde vår färd åter mot Nordanland, ty annars vet ingen hvad vi
hade hamnat, då krigets lågor så hastigt och oförmodadt satte
så när hela Europa i brand.
Jag har icke vandrat där Frälsaren gick,
men seglat, där Paulus for fram,
och fast ej på Golgata gästa jag fick,
helt nog af Italiens damm
jag inandats har och far glad emot nord,
emot älskad fosterjord.
Jag sett hur i Pompeji man dyrkat sin skam
och hoppat på stenarna, där
som fordom man lefde ett lif uti glam,
fast Vesuvius glödde helt när,
och på den allsvåldiges vink han sig hof
och den yrande skaran begrof.
Visst åter Pompeji uti ljuset är bragdt,
dess täcke af lava förts bort,
men synden ännu öfver hjärtan har makt
och straffet kanske inom kort
den skara begrafver, som nu på vår jord
föraktar Guds nåd och Guds ord.
En Cesar, en Cicero, Roma ej mer
består sig. De alla ha gått.
Fast spåren i sanden man här och hvar ser,
så äro de märken blott
af människor, som ej nu finnas kvar.
De hörde till flydda dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
