Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Italien är solbrändt, dammigt och dödt. Det, som inte är
afsomnadt, luktar lik. Rom är en grafgård, öfver hvilken Victor
Emanuels mausoleum höjer sig i förbländande prakt. Ett
försök af en döende nations sista rotskott att stoltsera i sin
fattigdom. Jag kan inte förklara detta mausoleum på annat vis, än
att det är en protest emot den katolska kyrkan, som har sitt
hufvudsäte i Vatikanen och St. Pietro midt emot. Ett sista
segergalande i den tuppfäktning, som pågått en längre tid i världen
mellan jesuitism och frimureri.
Påfvemakten har urartadt till ett slags vaudeville som pågår
för förtjänstens och för drickspenningarnas skull. "Ju
närmare Vatikanen", sade vår vägvisare, "ju större fattigdom och ju
värre elände." Och Luther påstås ju hafva fält det omdömet
redan på sin tid.
Konsten, sådan den ter sig för enom i Rom, gifver intryck af att
vara konserverad forntid, som snart ingen i landet förstår eller
bryr sig om och hvilken snart skulle få falla i skräphögar om
inte amerikanska turisters besök och maccaroni betalte för dess
uppehåll. Hvarenda staty, utom Victor Emanuels förgyllda
riddarmonument var smutsig och nedsölad med uselhet. Till och
med vatikanska trädgården såg förbränd och förgäten ut, lik
en Texasslätt i augusti."
Det är ju inte för hvad Italien är utan för hvad det varit som
man vallfärdar till detta land. Hvad man annars får för intryck
af det folk som nu lefver ett slags lif bland Italiens gamla
minnesvårdar, så känner man dock att här fordomdags varit något
som haft betydelse för dåtiden och att det folk som kunde
frambringa eller som förstod att stjäla sådana konstverk ändå var
ett begåfvadt och af Gud rikt välsignadt folk.
Näst till Jerusalem har jag inte längtat mer efter att få se
någon stad än Rom och näst till Palestina Italien. Nu hafva mina
ögon fått se det senare. Fastän allt hvar annorlunda än jag
väntade är jag dock glad och tacksam för att äfven jag fått skåda
detta beryktade land. Missräkningarna voro många, men det var
ändå Italien, Cesarernas och örnarnas land, källan för den
västerländska civilisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
