Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXII kapitlet
- Ett pastorat i Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifvit, men ingen har läst ett enda ord af A. P. J. Colberg,
där han sagt något, som haft till syfte att skada
Minnesotakonferensen eller Augustanasynoden.
Ett pastorat i Västergötland.
Ett pastorat i Västergötland har alltid hägrat för mig
såsom det mest eftersträfvansvärda jag kunnat tänka mig. Hvad
skulle man inte kunna uträtta som pastor i sitt eget hemland
och bland sitt eget folk där seder, lagar och språk och allt vore
enahanda. Där behöfver man inte hafva allehanda bekymmer
om världsliga bestyr, som vi härute måste ha, och hvad man
där kan uträtta det gör man för sitt eget folk och sitt eget land
i en helt annan mening än det kan ske för oss härute i
folkblandningen och förbistringen. Resan har dock visat mig att man
har svårigheter äfven därhemma, andra än dem vi dragas med
i mångt och mycket, det är sant, men godt om svårigheter har
man äfven där. Det tror jag dock, att jag skulle kunna arbeta
med glädje i något pastorat inom Skara stift och verkligen
känna mig hemma; men till min blygsel får jag lof att bekänna, att
om själfve biskop Danell sagt eller skrifvit till mig, att jag
skulle få bli domprost i Skara eller kyrkoherde i Bitterna, om
jag hade stannat kvar medan jag var där, så hade mitt hjärta
sagt: "Tackar allra mjukast, käre farbror, jag vill det så gärna,
men bunden i anden far jag tillbaka till Augustana och till
Lindsborg eller Cambridge. Så länge jag kan få arbeta på en
af de platserna kommer jag väl inte hit." Jag kan inte förlåta
mig själf, för att jag var fullt belåten med att lämna Göteborg
och riktigt glad att få stiga på Amerikas strand, men det var
jag. Jag borde hafva varit villig att stanna hemma på
fädernejorden under hvilka omständigheter som helst, det kände jag
var rätt och tror att jag skulle kunnat finna mig i förhållandena
till och med uppe i Norrland och detta oaktadt, så kände jag
mig riktigt tillfredsställd med att få fara åter till västerlandet.
Det är ju förunderligt att man skall vara sådan, men sådan är
man.
Många af vännerna därhemma anse i hjärtedjupet, så fattar
man det åtminstone, att vi som emigrerat och som mena att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bafurpalm/0130.html
