- Project Runeberg -  Grannarne. Scenisk dialog i en akt /
9

(1908) Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betalar alltid mina hedersskulder — släpp mig in bara.

aurora. Nej, min herre.

packalin. Jag bjuder upp er genast — ni vill
inte släppa in mig — nä, välan då — jag föreställer
mig då, att jag har er i mina armar — gör ni
detsamma, och vi dansa polka, i trots af alla
mellanväggar i världen. (Han fattar en kudde och börjar
dansa polka med den, sjungande.
)

aurora (skrattar). Det var en munter ture —
vänta, så skall jag vara med — (Tager kaffebrännaren
och dansar äfven polka, sjungande, hvarefter hon uttröttad
kastar sig på soffan.
) Gud — jag är alldeles uttröttad
— ack, hvad man kan vara tokig!

packalin (kysser kudden). Tack, älskade turkinna!
Min fru! — Jag kan inte kväfva hjärtats röst —
jag kommer genast in till er.

aurora (springer till fonddörren och riglar den).
Nej, si det blir inte af.

packalin (störtar mot mellandörren). Nå, så slår
jag in den här då.

aurora. Inga dumheter — då skriker jag.

packalin. I himlens namn, skrik inte. — Jag
spränger min nacke mot dörren.

aurora. Var så god.

packalin. Nå, efter ni vill det, så ... (Tager
fart och springer mot dörren, men hejdar sig på halfva
vägen.
) Nej fan, det gör jag ändå inte — men vänta,
jag dyrkar genast upp den — den här ljussaxen
kan förvandlas till dyrk. (Han kröker ljussaxen mot
bordet och försöker därmed sedan på dörren.
) Det passar
bättre än jag trodde.

aurora. Herrn måtte väl inte — — så vet då,
min herre, att jag är förlofvad.

packalin. Förlofvad? Med hvem då?

aurora. Med en hederlig man, viktualiehandlanden
Östermark på Österlånggatan.

packalin (oupphörligt sysselsatt vid dörren). Jag
sätter mig däremot — jag ger er aldrig i tiden min
välsignelse.

aurora. Men det måtte väl inte vara herrns
allvar att dyrka upp låset?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:20:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bagrannar/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free