- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
8

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet: På Ohio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

försiktigt simma öfver floden, tills han kommit tillräckligt
nära för att få en öfverblick af det sällskap, som tändt
elden. Han kunde icke se något af detta från
Kentuckysidan, men hade goda skäl att tro, att han på närmare håll
skulle vinna erforderliga upplysningar. Han var en god
simmare och kunde röra sig i vattnet lika ljudlöst som en
fisk. Ehuru det är olämpligt att bada strax efter en måltid,
var vädret så varmt, att en simtur i den svala floden var
mycket inbjudande.

Såsom en förståndig gosse tog han af sig alla sina
kläder och lade dem bredvid bössan, knifven och
matsäckskorgen, så att han lätt kunde finna dem vid sin återkomst.
Därpå vadade han försiktigt ut i vattnet, tills detta steg
honom till armhålorna, och styrde därpå med långsamma
simtag mot andra stranden. Strömmen drog honom
naturligtvis med sig, men det kostade honom ingen synnerlig
ansträngning att styra sin kosa så, att han kunde landstiga
hvar han ville.

Om det varit nödvändigt, kunde Blomman hafva simmat
åtskilliga gånger tvärs öfver Ohio utan att hvila; han kände
därför ingen oro, då han kommit på djupt vatten och
förlorat land ur sikte. Han hade otaliga gånger roat sig med
att i timtal simma och dyka i floden, och han var nästan
lika hemmastadd i det våta elementet som en tumlare.

Blomman bibehöll sin bestämda kosa, tills han befann
sig midt i floden, men då började han tvifla på klokheten i
sitt förehafvande. Det tycktes honom omöjligt, att
lägerelden blifvit tänd af hvita män, och det vore därför det
klokaste att återvända till den strand, som han några
minuter förut lämnat.

Då han tillryggalagt tre fjärdedelar af afståndet, rörde
han sig så långsamt, att han nästan var orörlig, och han
ämnade just vända tillbaka, då han helt oförmodadt fick
den upplysning han sökte. Han höll sina ögon riktade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free