Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet: Shavanernas lägereld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÅ KAPITLET.
Shavanernas lägereld.
I)e’ vara mycket vänligt af massa Ned», tänkte
Blomman, medan hans öga hvilade på den eld han såg
framför sig; »han finna mig vara borta, å då han snafva
öfver mina kläder, han förstå, hvad de’ betyda. ITan hafva
sett injanernas eld å tändt en annan för att visa mig vägen.
Han vara god, men mig tycka, de’ vara litet farligt.»
Det är svårt att förstå, huru gossen kunde göra ett
sådant misstag, tnen han hade bokstafligen beskrifvit ett helt
hvarf omkring sin egen axel och styrde nu rakt mot det
fientliga lägret, för hvilket han hyste en sådan förskräckelse.
De två gestalter, som visat sig framför elden, hade
försvunnit i nästa ögonblick; eljest skulle Blomman genast hafva
upptäckt sitt misstag. Den första aningen om sanningen fick
han, då han tillfälligtvis kastade en blick tillbaka öfver sin
skuldra och fann, att det var alldeles mörkt åt det hållet.
»Huru de’ vara fatt?» mumlade han; »de måste hafva
släckt den eld med en väldig brådska —»
En ny gestalt visade sig framför elden och var synlig
just lagom länge, för att man skulle se, att det var en
indiankrigare. Äfven nu var afrikanen för ett par minuter
villrådig, men ställningen blef klar, då rödskinuet lät höra ett
kraftigt »hoj!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
