Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet: Shavanernas lägereld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
skulle inse sitt misstag. Han drog in ett djupt andetag,
dök ännu en gång under vattenytan och simmade af alla
krafter mot den mörka strand, som han ångrade att han
någonsin lämnat. Då han åter kom upp till ytan, gjorde
han det lika ljudlöst som en lom och fortsatte sin väg med
långa, kraftiga simtag, som snart förde honom till stranden.
Då han såg sig tillbaka, märkte han på eldens läge,
att han kommit till ett ställe, som låg betydligt längre ned,
än där han först steg i vattnet. Detta vållade honom dock
ingen olägenhet, ty han kunde lätt bana sig väg till platsen.
Han hörde åter det svaga plaskandet af indianens åra,
men det var så långt borta, att det icke ingaf honom någon
oro. Han hade icke sett kanoten, sedan han sista gången
kom upp till vattenytan, och han förstod därför, att indianen
tappat spåret af honom. Det enda ynglingen nu hade att
göra var att undvika allt vidare buller.
Blomman simmade ännu ett stycke på samma försiktiga
sätt, höll sig därpå orörlig och rekognoserade, så godt han
kunde, med ögon och öron vidöppna. Lägerelden tycktes
vara långt borta, och icke ett ljud af någon plaskande åra
kunde höras.
»Den där injanen denna gång hafva fått lära sig, att
då de’ bero på tankearbete, ban vara en stympare emot
färgadt folk —»
I samma ögonblick syntes konturerna af en kanot skymta
fram genom mörkret och tyst som skuggan af ett moln
glida fram öfver vattenytan. Just som Blomman var säker
på att all fara var öfverstånden, kom den smäckra farkosten
i sikte och sköt fram så hastigt, att ban kände den kalla,
våta barken stryka mot sin armbåge såsom en vattenorm.
Gossen blef för ett ögonblick förvirrad men återfick
snart fattningen, drog ett djupt andetag och försökte ännu
en lång dykning under vattnet.
Men han kom en sekund för sent. En hand sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
