Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet: Shavanernas lägereld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
sig öfver relingen och grep fatt i hans yfviga hår, såsom en
jättes järnfingrar skulle hafva omslutit en kvast. Simmaren
kunde icke röra sig ur fläcken.
»För himlens skull, släpp!» skrek den förskräckte
Blomman, sträckte upp sin hand och grep tag i fiendens
hand-lofve; »ni slita af mig allt hår! —»
»Sch! Yar tyst, ditt dumhufvud! Det är jag»,
hviskade Ned Preston. »De kunna höra oss; låt mig hjälpa
dig ombord, men var försiktig, eljest kantra vi.»
Det fordrar lika stor försiktighet att stiga i en af dessa
lätta farkoster som för en nybörjare att bestiga en bicykel.
Trots alla möjliga försiktighetsmått var det på ett hår nära,
att kanoten kantrat och båda kommit i floden.
Slutligen kröp Blomman upp i aktern, och Ned doppade sakta
det breda årbladet i vattnet.
»Mig blifva skrämd å blanda bort —»
Ned lät höra ett svagt »sch». Tillfället var icke
lämpligt för några samtal. De ord, som redan sagts, hade utan
tvifvel uppfångats af fientliga öron, och Ned var icke sen
att ro därifrån. Medan han svängde årån, stirrade
Blomman oafbrutet ut i mörkret och väntade i hvarje minut att
få syn på den andra kanoten och dess roddare.
»Yara er bössa här?» frågade han slutligen.
»Den ligger på bottnen.»
»De’ bara vara en injan, som förfölja oss.»
»Tag då upp bössan och håll dig beredd.»
Ned föredrog att låta negern handtera geväret, emedan
det kräfde mindre skicklighet att sköta detta väl än årån.
Försiktigt tog Blomman upp det och spände hanen, hvarvid den
dubbla knäppen ljöd med förfärande styrka under den
rådande tystnaden. Han behöll sin nedhukade ställning och
höll sig beredd att skjuta, så snart en fiende blefve synlig.
Blomman lutade sig framåt, stirrande och lyssnande, då
något mjukt vidrörde hans hals. Han vände sig om med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
