Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet: Gränsjägaren från Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Ned Preston ansåg det icke löna mödan att säga
Blomman allt, hvad han tänkte. Han trodde nämligen, att den
unge shavanen hade gjort en tripp bort till Mississippi.
Bådj ursfot hade verkligen sagt, att ban ämnade göra det,
men han hade icke nämnt något skäl till denna sin plan.
»Ingen annan än Bådjursfot själf vet, hvar ban är»,
upprepade Ned; »jag skulle vilja gifva mycket för att, hafva
honom här, ehuru jag icke kan se, att vi särskildt behöfva
honom. Ohio är uppfylld af faror, liksom den alltid varit,
men vi visste det, då vi lämnade hemmet, och vi äro nu så
gamla, att vi böra kunna sörja för oss själfva.»
Ned satte kanoten i hastigare fart. Shavanernas
lägereld hade snart försvunnit ur sikte, och den ena milen efter
den andra tillryggalades, utan att vare sig vän eller fiende
syntes till. Ned fruktade att någon stor olycka hade träffat
flodbåten, hvilken borde hafva visat sig för flere timmar
sedan. Detta dröjsmål, i förening med emigranternas
nyheter, var i sanning oroande. Det var icke omöjligt, att Jo
Stinger och Jim Turner hade ankrat med flodbåten för att
få göra resan vid dagsljus, men Ned kunde icke värja sig
för den tanken, att orsaken till dröjsmålet var mycket
allvarsammare.
Den unge gränsbon var i en sådan sinnesstämning, att
han icke kunde tänka på sömn. Han höll årån i ständig
rörelse men vågade sig knappt utanför det bälte af skugga,.
som blef smalare, allt efter som månen steg högre upp på
himmeln. Molnen voro nu borta, och månljuset belyste
fullständigt hela floden mellan de båda stränderna. Ned
var således säker på att han skulle kunna se sina vänners
flodbåt, långt innan de uj)ptäckt honom.
»Natten måste vara till hälften förliden», sade han för
sig själf och upphörde med rodden; »nu får du aflösa
mig, Blomman.»
Han fick intet svar på sitt förslag, hvilket var ämnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
